• Historia och tradition på Réunion

    © Alizée Palomba

    Historia och tradition på Réunion

    © Alizée Palomba

  • Historia och tradition på Réunion

    Historia och tradition på Réunion - © IRT - E. VIRIN

    Historia och tradition på Réunion

    Historia och tradition på Réunion - © IRT - E. VIRIN

Historia och tradition på Réunion

Historia och tradition på Réunion re

År 1642 beslöt sig Franska ostindiska kompaniet och lokala fribytare att ge liv åt detta vulkaniska berg som sticker upp ur Indiska Oceanen. Sedan dess har sockerröret format livet på vad som också kallades Bourbonön, "l’île Bourbon" 

I Piton Saint-Leu berättar det gamla sockerraffinaderiet Stella Matutina om den jordbruksproduktion som skapade förmögenheter för kolonialisternas familjer och om slavarbetet. I Saint Gilles-les-Hauts är godset Panon-Debassayns en symbol för en kolonial dynastis öden och för slaveriets förtryck.

1848 proklamerade landshövdingen Sarda-Garriga, som senare utnämndes till direktör för straffarbetskolonin Cayenne, slutet på slaverisystemet och befriade därmed omkring två tredjedelar av befolkningen. Men då hade redan många slavar flytt upp i de oåtkomliga bergen och byggt små jordbruksbyar som klamrade sig fast vid de branta sluttningarna.

Ön Réunion är huvudsakligen katolsk, men den hinduiska befolkningens seder och bruk har också en framträdande plats. I Saint-André firas i november ljusfesten Dipavali. Den är ett tydligt tecken på närvaron av en tamilsk och indisk befolkning som invandrat till ön från Indien och Sri Lanka under senare tid.

Bland musikstilarna märks maloya, en bluesmusik som härstammar från slavarna (en traditionell musikstil som erkänts av UNESCO) och séga som påminner om mötet mellan européer och afrikaner.