Nyckelpersoner i Frankrikes historia

Från den gallisk-romerska perioden till medeltiden.

Vercingétorix föddes i Auvergne kring -80 f.Kr. och är den mest kända av de galliska ledarna. Efter flera strider för att förena Gallien, vinner han över César framför Gergovia år 52 f.Kr. innan han hindrades efter Alesia. Återupplev Gallernas krig i MuseoParc Alesia i Bourgogne.

En annan stor man, Charles den förste (även kallad Charlemagne) är känd för att ha återuppbyggt det stora kejsardömet i väst och för att ha infört fria och gratis skolor. I Poitou har man skapat en rutt vid namn "Charlemagne” som gör ett stopp i klostret Charroux, en av de vackraste byarna i Frankrike, där du kan beundra det åttkantiga tornet vid namn de Charlemagne.

Kyrkans inflytande är ännu mer betydande under Ludvig den niondes (Saint-Louis) styre, som år 1248 inviger Sainte-Chapelle på Île de la Cité, avsett att beskydda de heliga jesusrelikerna som förvärvats av kungen.

Två sekler senare, 1425, är det ärkeängeln Sankt Michael som visar sig från en ung bondflicka från Lorraine, beordrar henne att resa på en delfin till Reims för att välsigna den och ”jaga bort engelsmännen från Frankrike”. Jeanne d’Arc går med Karl den sjunde i Chinon 1429: detta mytomspunna möte är inledningen på en avgörande vändning i hundraårskriget. Från Domrémy till bûcher de Rouen, återupplev epoken kring mytomspunna Jeanne d’Arc i det kungliga fortet i Chinon.

Från renässansen till den franska revolutionen.

År 1515, blev Frans I kung av Frankrike. Han väljer salamandern som sitt emblem, vilket man även hittar i taken och på väggarna i slottet Chambord i Loiredalen. Efter segern mot Milan i Marignan, regerar han över ett mäktigt kungadöme, skickar Jacques Cartier för att utforska Saint Lawrencefoden i Quebec och gör franska till det officiella administrativa språket istället för latin.

1533 gifter sig Frans I andra son Henri sig med Catherine de Médicis, som blir drottning. Karl IX:s mamma älskar lyx och fester och var en riktig renässansprinsessa: hon är, tillsammans med sin makes älskarinna Diane de Poitiers, inspirationskälla till de franska trädgårdarna i slottet Chenonceau.

Under religionskrigen försöker hon stilla oron i kungariket, men det är inte förrän Henrik den III:s tillträde som freden infinner sig i landet.

Den framtida Henrik IV föddes i slottet Pau, som idag rymmer ett nationellt museum som fokuserat kring ”den gode kung Henrik” och det berömda sköldpaddsskalet som ska ha fungerat som hans vagga. Henrik den IV, som dödades år 1610 av Ravaillac, är grundaren till Huset Bourbon. Under sin alltmer auktoritära regim öppnade han vägen till sonsonen Ludvig den XIV:s envälde. Slottet var ett uttryck för makt och ”solkungen” bygger under sin 72 år långa regim ut slottet Versailles, vars trädgårdar skapas av Le Nôtre.

Medan han strävar efter att uppnå en enad och centraliserad administration, skyddar han konsten och litteraturen genom att bjuda in konstnärer och författare till hovet (Le Brun, Racine, Molière…).

Ett sekel senare faller även Ludvig den XVI:s fru Marie-Antoinette för charmen kring slottet Versailles. Drottningen tycker om underhållning och organiserar teaterföreställningar och stora baler. Hon tillbringar alltmer tid på Petit Trianon, en gåva från kungen, eller i Hameau, en riktig liten pittoresk by som skapats från scratch. Hon mördades 1793 under den franska revolutionen och hennes kvarlevor placerades 1815 i den kungliga kryptan i kyrkan Saint-Denis.

1800-talet: de två kejsardömena.

"Il était au-dessus de l'Europe comme une vision extraordinaire.“ På detta sätt hyllar Victor Hugo Napoleon I under sitt tal vid mottagningen i Académie française.

Napoléon Bonaparte föddes i Ajaccio på Korsika och blev fransk kejsare den 2 december 1804. Hans regeringstid är fylld av en lång serie krig som gett namn åt flera parisiska avenyer: Iéna, Eylau, Friedland…

Efter förlusten mot Ryssland abdikerar Napoleon 1814. Han skickas i exil på ön Elbe, varifrån han flyr för att återvända till Paris och återta makten: än idag följer vägen ”route Napoléon”, mellan Golfe-Juan på Rivieran och Grenoble i Alperna, samma väg som kejsaren tog i mars 1815.

Det är inte förrän efter Restaurationen, julimonarkin och den andra republiken som Louis-Napoléon, brorson till Napoleon I, blev förste president av republiken genom ett allmänt val. Napoleon III kröntes till kejsare efter en statskupp 1852 och bidrog till Frankrikes ekonomiska och industriella utveckling, bl.a. järnvägen.

Medan baron Haussman förvandlade Paris till en modern huvudstad, tog Ferdinand de Lesseps hand om Suezkanalen i Egypten.

Under den femte republiken på 1900-talet.

General de Gaulle var en symbol för motståndsrörelsen under andra världskriget, en avgörande aktör under uppbyggnaden av den femte republiken, och ledde Frankrike under många år. Minnesmonumentet Charles de Gaulle invigdes 2008 i Colombey-les-deux-églises. Det är ett riktigt 1900-talsmonument och ett intimt möte med generalen.

Efter sin avgång 1969, flyttar Georges Pompidou till Elyseepalatset. Hans presidentskap markerar det sista andetaget av de Trettio gloriösa, precis innan oljekrisen. Under en presskonferens påbörjar Pompidou en beskrivning av Frankrike: “God mat… Les Folies Bergères… Haute couture…”. Han avbryter för att tillägga: ”Nu är det slut med det! Frankrike har påbörjat en industriell revolution!” Projekt som Airbus, Ariane, Concorde har påbörjats...

Som den stora konstälskare han är vill han i hjärtat av Paris skapa en kulturell institution tillägnad modernt och samtida skapande: Centre Pompidou invigdes 1977 och betraktas som en av 1900-talets symboliska byggnader.

Kulturen har även en mycket viktig plats under François Mitterrands två sjuårsperioder som president. Han inför la fête de la Musique (varje år den 21 juni) och inviger flera stora institutioner i Paris: la Géode i parc de la Villette, musée d’Orsay, l’Institut du monde arabe, Louvren, operan Bastille, Bibliothèque nationale de France (idag bibliothèque François Mitterrand).

Han gynnar även modern arkitektur med skapandet av den nya triumfbågen la Défense och pyramiden vid Louvren.